NÄR VI våren 1997 skulle ha en hund till var det inget snack.
En bordercollie skulle det vara, det hade matte bestämt. För ända sedan matte var liten tjej och hängde i stallet så var hon mer intresserad av alla bordercolliehundarna än av hästarna. Så en svart/vit lurig rackare skulle det vara.
VI ÅKTE  till Varberg och hämtade henne. Hon pep lite i bilen först men efter skinkmacka blev allt bra.
SEN KOM vi hem och då började cirkusen.
Vi hade absolut igen aaaaaning om hur mycket tid en bordercollie krävde när man inte har boskap.
Hon flänger och far, har full kontroll på allting, finns alltid i närheten och väntar på att något ska hända.  
VI BOR som tur är på landet så sysselsättning finns det i massor. Grannens kor smyger hon på, där kan man tydligt se hennes vallningsinstinkter.

NELL OCH  de två andra odjuren kan springa ut och in som det passar och göra lite som dom vill. Men Nell  följer aldrig med Viggo på något rackartyg. Hon stannar på tomten, vilket Viggo när han får ett anfall inte gör. Och att skvallra på lilltafsen, det skulle aldrig falla Nell in.
Även fast hon nog bra gärna skulle vilja ibland!
Roligast är det när hon får träna med husse.  De andra hundarna är egentligen inte mycket värda om hon får välja. Det är alltid husse som går först.
DET VAR inte riktigt tänkt att vi skulle börja tävla i lydnad  med henne. Vi började gå valpkurs och det gick ganska bra.
Sur förstås, hon är en purken hund vår Nell. Gillar inte andra hundar och främmande människor så mycket.
Hon har dock blivit mycket bättre i sitt förhållande till andra levande varelser. I början var det hopplöst. Hon morrade och visade alla tänder hon hade.

TILL MATTES  besvikelse blev Nell en hussehund. Och vilken hussehuind sen då...
Sitter alltid som ett plåster vid husses sida. Hon har bara ögon för husse.
Så det är sällan några problem med inlärningen av nya moment.  
NYBÖRJARKURS, fortsättningskurs och agility avverkades i snabb takt. När det var dags för klubbmästerskap så gick det över förväntan. Husse fick blodad tand och började träna lydnad med henne på allvar.

NU HARVAR ekipaget i elit. Så en del helger är det väldigt tidiga mornar tycker alla utom husse och Nell. I väg till någon liten håla med appellplan för att försöka knipa ett förstapris...

ANNARS är livet med en bordercollie fyllt av överraskningar. Tillgivnare och lydigare hund får man leta efter, men som sagt, rasen kräver mycket tid om man ska ha en harmonisk och lugn hund. Lättlärd, javisst, men hon lär sig det hon inte ska med samma energi. 
Skrev jag lugn förresten????? En bordercollie är aldrig lugn, det är det som är charmen med den...

Han och hans hund.